Berättelser från Korea

Deltagare USA 2019 och avdelningsledare Sydkorea 2023

Att vara avdelningsledare under WSJ var en spännande upplevelse som både utmanade och upplyfte en. Jag var ledare i Sydkorea tillsammans med tre andra duktiga ledare som alla var äldre än mig (jag var 21 år). Vi utfyllde varandra väl med olika egenskaper och erfarenheter. När vi var i Sydkorea tyckte jag det i början var jobbigt med värmen och hade mindre energi att bidra med. Men jag vande mig tack o lov efter ett tag. Det var väldigt kul att få se scouterna uppleva en så häftig resa för första gången. Att vara med och säkerställa det kändes väldigt meningsfullt och givande.  

När ansökan öppnade var jag lite osäker på om jag passade till att vara avdelningsledare. Då var det pepp från en av scouterna i min kår som sa “det är klart du måste ansöka om det”, som gjorde att jag fyllde i och skickade in ansökningsformuläret.   

Jag var deltagare på WSJ i USA 2019, och att vara avdelningsledare var ett sätt att få uppleva WSJ igen och få åka på en oförglömlig resa. Det roligaste med att vara ledare var alla ställen vi fick se och uppleva tillsammans med deltagarna. Vi fick utforska och uppleva ett nytt land och dess kultur på så många olika sätt. Jag vill absolut vara ledare igen. Det var en unik upplevelse om än krävande så värt det.  
 

Innan jag åkte tyckte jag WSJ verkade som en chans att träffa nya människor och lära mig om andra kulturer – och det var ännu bättre än jag trodde.

Det roligaste var att lära känna nya människor, både svenska och internationella.
Man får uppleva scouting ur helt nya perspektiv och prova aktiviteter man aldrig testat tidigare.

“En höjdpunkt var ziplinen i USA – en jättestor linbana som började uppe på ett berg.”

De flesta på WSJ vill lära känna nya människor, så det är bara att våga prata!
Frågor som ‘Vad heter du?’ eller ‘Var kommer du ifrån?’ räcker långt.

Vad var annorlunda på lägret och hur löste du hemlängtan?
Scouting såg helt annorlunda ut än hemma i Sverige. Mitt bästa tips är att skaffa ett simkort så du kan ringa och skriva hem när du vill.

Hur fick du ihop pengarna till lägret?
Jag sökte många bidrag och stipendier – både via scoutdistriktet och lokala föreningar.
Totalt fick jag ihop nästan en tredjedel av avgiften den vägen.

“Man brukar få visa upp vad man gjort i efterhand – så skriv dagbok!”

Fick du tvättat kläderna under lägret?
Ja! På vissa ställen fanns tvättmaskiner, ibland gratis, ibland mot en liten avgift.
Jag hade också med handtvättmedel för nödsituationer.

Pratade du andra språk än svenska?
Som deltagare klarar man sig bra på svenska, men som IST är engelska viktigt.
Jag fick till och med använda lite koreanska när vi hade koreanska scouter på besök!

Hur var det att vara IST?
Att åka som IST är en unik upplevelse – du träffar fler människor, får arbeta i en internationell miljö och utbyta erfarenheter om scouting världen över.

Avdelningsledare Sydkorea 2023

Hur upplevde du det att vara ledare på WSJ? 
Oj, var ska jag börja?  När jag tänker efter var det precis samma sak som att vara ledare annars också. Fast på en annan plats, i en annan världsdel, i en annan kultur och i ett annat väder. Men det var allt det vanliga, planera aktiviteter och förträffar, få patrullerna att fungera, tänka på mat och allergier, låta ungdomarna ta ansvar, lyssnande och stödjande ledarskap, sjukvård, räkna in att alla var på samling…. ja jag kan fortsätta med allt de alla känner igen sig i, i ledarskapet. Det var också att lära känna 36 ungdomar jag aldrig träffat förut, samtalen med dem, att förstå deras personligheter och att få skratta ihop med dem.
Det var en bra organisation och jag kände att det fanns alltid stöd. Avdelningsfaddrarna (så hette det inte, minns inte ordet) var alltid nära till hands och klev in när vi behövde hjälp och stöttning, likaså CMT i övrigt. Vår uppgift som avdelningsledare var tydlig och vi kunde fokusera på vår avdelning för det var någon annan (CMT) som fokuserade
på andra saker. Vi hade inte dubbla roller som man ibland kan ha i en kår ni vet, typ både ordförande och avdelningsledare Vi var avdelningsledare. Och det var roligt även om det stundtals var intensivt, svårt att få information särskilt på själva lägret, någon var ledsen, någon var trött, någon var hungrig ……

Varför ville du vara ledare? 
Jag ville hjälpa till att ge ungdomar chansen att knyta kontakt med ungdomar från andra länder, andra kulturer och få dem att utvecklas. På en av ledarförträffarna togs det upp ett citat av Baden Powell som träffade mig rakt i hjärtat. “If you have a friend in every country there would be no war.” Tänk om jag kunde vara en liten liten del av att bidra till en fredligare värld genom att möjliggöra för scouter att få kompisar världen över, och jag med för den delen. Och på Jamboree händer det där av sig själv, du bor granne med 5 olika nationaliteter, du träffar ytterligare 17 i markakön och över allt sitter scouter och swappar märken och samtal uppstår.
 

Vad var det roligaste/mest konstiga /mest utvecklande? 
Det konstigaste och roligaste var en utflyktsdag från lägret. Vår avdelning hade aktivitet på stranden med bad. Men vi fick inte bada utan flytväst och var tvungna att ha simlektion först. I raka rader om 10 personer i varje satt vi i vattenbrynet och torrsimmade till instruktioner på koreanska och visselpipa. Med tydliga tecken förstod vi vad vi skulle göra och genomförde det respektfullt och lydigt. Efter ett tag fick vi komma ut i vattnet så vi kunde simma och hade olika
simtränings övningar. Det avslutades med att vi på en upp och nervänd gummibåt fick köra herre på täppan mot en avdelning från ett land jag inte minns vilket det var. Oj vad vi skrattade hela den förmiddagen. Och sammanträffandet att jag som kallas Cilla bodde i kvarteret Silla hub. Mest utvecklande var ingen speciell händelse, det var helheten.  

Vill du vara ledare igen och varför? 
Jag vill gärna vara ledare igen. Jag fick en aning om vad WSJ kan vara. WSJ Korea var en fantastisk upplevelse på så många sätt men det blev det inte så mycket med själva WSJ. Det var så varmt på lägret att vi orkade inte göra så mycket. Att utmana någon annan patrull från ett annat land i kubb i 35 graders värme blir liksom inte så mycket av. Och eftersom lägret blev evakuerat efter halva tiden på grund av en annalkande tyfon hann vi aldrig bjuda in grannbyn på knytis. Jag vill uppleva WSJ, se scouterna träffas, höra att de drar till andra sidan lägret efter kvällsmaten för att hänga med nya kompisar från andra sidan jorden, sitta och snicke-snacka med ledare i grannbyn om hur scouting är i deras land, ta en kaffe bland de internationella foodhousen på torget med ledaren jag träffade i kaffekön. Och jag vill känna det mäktiga i samlingarna vid invigning och avslutning när mer än 40 000 scouter har köat gåendes längs provisoriska vägar på ett lägerområde med flaggor och uppklädda i scoutskjortor. Det spelar inte så stor roll var WSJ hålls, det är mötena och upplevelserna på lägret som är det som betyder mest.