Nya humlor på äventyr 

Text: Catarina Schlager Bild: Emil Malmborg 

Dörren rycks upp och Ebbe rusar glatt in. Äntligen är det Scouterna igen.  

– Som Ebbe har längtat, berättar mamma Maggie som också är med.  

Det är lördag strax efter klockan 12 och det är dags för avdelningen Humlorna på Djupadals scoutkår att träffas. Det här är en nystartad avdelning där funkisbarnet står i centrum och föräldrar och syskon liksom får hänga med. 

Alla droppar in efterhand under första halvtimmen. Några väntar utanför, medan andra vill gå in i scoutlokalen direkt. Det finns mycket att spana in, kanske undersöka närmare eller bara rusa igenom. Alla funkisbarn har sin egen takt och här är det de som sätter tempot. 

– Är det någon som kan hjälpa mig att få i gång spisen så att vi kan värma chokladen? frågar Josanna Österlin.  

Hon är ledare och initiativtagare till avdelningen.  

Responsen är snabb. Snart virvlar Ebbe och Tyra in i köket tillsammans med sina mammor för att hjälpa till. Alla är på glatt humör. Det märks att det här är en viktig stund på dagen.  

Ebbe tecknar att det är dags för samling och ger sig snabbt av mot kapprummet igen. Nu är det trångt här. Alla skor ska på igen och jackornas ärmar är lite bångstyriga, samtidigt som mössorna måste dras ner ordentligt. Men det går framåt och snart är hela gruppen samlad utanför. 

– Hej gänget! Så roligt att se er här igen. Ska vi ta vårt hemliga rop? säger Josanna. 

– Hej Humlorna! ropar eller mumlar alla samtidigt. 

Josanna börjar berätta vad som ska hända i dag. Det vet egentligen alla redan, för hon skickade ut informationen på mejl till föräldrarna i veckan. Funkisbarnen behöver hinna ta in vad som ska hända redan i förväg.  

– Vet ni, i dag ska vi ge oss ut på skattjakt runt huset. Efter det ska vi så klart pyssla och sen blir det fika. 

Rutinerna är samma varje möte: En eller två aktiviteter som är väl förberedda och tydligt presenterade. Och så den viktiga fikastunden med korv och varm choklad. Här har ett av funkisbarnen sagt ifrån om att det måste finnas grädde till chokladen. Så nu finns det alltid det. 

– Men titta vad som hänger i trädet. Den ska väl inte hänga där? säger Ingela Högborg, som också är ledare på Humlorna. 

Hon har förberett skattjakten genom att lägga ut saker från lokalen här och där runt scoutladan. Nadja rusar fram och drar ner den röda dynan från trädet och skrattar. Alla saker samlas ihop i en vagn som gänget drar med sig på rundan. 

Till sin hjälp har avdelningen i dag äventyrarscouterna Chloe och Sigge som båda är 13 år. De har förstått hur givande det kan vara att hjälpa till på avdelningen.   

– Det är så härligt att se hur alla har utvecklats den här terminen. Nu är alla med, säger Chloe.  

Hon försöker vara med på så många möten hon kan. 

– Jag älskar scouting, så jag vill vara här och hjälpa till för att lära dem mer. Nu förstår de vad scouting är. Det är egentligen inte så stora skillnader på oss. Scouting passar alla, säger hon.  

Gruppen börjar röra på sig igen. Några hoppar glatt vidare. Det går lite olika snabbt, men gruppen håller ändå ihop väldigt fint. Det här med skattjakt är spännande.  

Rundan runt scoutladan börjar bli klar och vagnen är fylld med grejer. Här finns en slev, en flytväst, en stolsdyna, ett grytlock och mycket mer. Alla barn är nöjda med sina fynd och visar vad de hittat. 

– Tack! Nu ska vi lägga varje sak på rätt plats i scoutladan igen, säger Ingela och alla börjar dra sig inåt. 

Avdelningen Humlorna startade förra året. En anledning var att det finns ganska få fritidsaktiviteter för funkisbarn. Styrelsen i Djupadals scoutkår ville också hitta ett sätt att inkludera barn som inte alltid fungerar på vanliga avdelningar i kåren. Det kan vara barn som har låsningar och specialintressen. Hur gör vi för att de ska hitta sin plats i scouting?  

Nu tror Scoutkåren att de hittat ett sätt som fungerar. Humlorna fungerar lite som familjescouting, men det viktiga här är att funkisbarnet är i centrum. Sen får resten av familjen gärna hänga med. För de flesta familjer är det här första gången de upplever scouting. 

– Det är superbra. Mika har älskat det hela terminen. Scouting är toppen och väldigt anpassningsbart, säger hennes pappa. 

På dagens möte är pysselstunden i full gång. Alla sitter runt ett stort, kvadratiskt bord. Det är fyllt med papper, ögon, saxar, salta pinnar och lim. Snart kommer även klistermärksark fram, för det är roligt att klistra på mer. 

Josanna visar hur en snögubbe kan se ut, ja alltså den hon själv har gjort. Hon visar även upp sin fyraårige sons snögubbe och den ser ut på ett annat vis. Det är helt okej att snögubbarna blir olika och att de skapas i olika takt.  

Samuel är fullt koncentrerad på att limma ihop snögubben tillsammans med mamma Khadidja. 

– Det är skönt att det är så kravlöst här. Det är ett bra upplägg på scoutmötet och det är samma varje gång, men med olika teman. Och det är skönt att kunna vara ute ett tag tillsammans, tycker hon. 

Ganska snart blir Samuel trött på limmandet och sitter mest och tittar på. Det är okej det med. August börjar hojta glatt och Mika klistrar massor med klistermärken med stort fokus. Ebbe ser till att hans snögubbe ska kunna se bra och ger den många ögon. Riktigt många! 

– Det finns inte så många aktiviteter för våra funkisbarn. Det här blir en så fin gemenskap, säger Josanna.  

Josanna är grundare till Föreningen Funkisfamiljerna. När hon träffade Ingela från Djupadals scoutkår blev det självklart att starta Humlorna tillsammans.   

Varför startades Humlorna?  

– Scouting är för alla och det här kändes som en möjlighet att inkludera funkisbarnen. 

Hur har första terminen gått?  

– Barnen har utvecklats och verkligen känt sig trygga i Scouternas värld. Familjerna har lärt känna varandra. För många är mötet veckans höjdpunkt. 

Har något varit svårt? 

– Egentligen inte. Några lekar har varit för komplicerade, men då har vi snabbt ändrat på leken eller låtit barnen bestämma nya regler.  

Har ni tips till kårer som vill starta scouting för funkisbarn?  

– Involvera föräldrarna och forma programmet efter barnens önskemål och behov. Bjud med syskon! Yngre syskon bidrar med lekfullhet och äldre  kan hjälpa till med eld, skapande och lekar. Hör om kommunen har nätverk för funkisfamiljer. Erbjud föräldrar introduktion med kurserna Trygga möten, Anpassat ledarskap och Leda scouting. Planera en uppföljning mitt i terminen för att fånga nya behov. 

Vad krävs av ledare som inte har erfarenhet av funkisbarn?  

– Ha ett öppet sinne och möt barnen med nyfikenhet. Fråga föräldrarna vad ni kan göra för att barnen ska trivas. Ofta behövs väldigt enkla anpassningar. Skapa förutsägbara möten i stället för överraskningar. Ha respekt för att många lever ett liv i uppförsbacke. Låt mötet vara glädjefullt och kravlöst och låt alla barn lyckas. 

Stad: Malmö. 

Lokal: Scoutlada med skogsdunge, skola och åkrar bredvid. 

Antal medlemmar: 369 scouter på 16 avdelningar. 

Snabbhistorik: Startade 1963. Scoutladan invigdes 2019. 

Funkisbarn har ofta diagnoser, utmanande beteende, rörelsenedsättningar och mycket mer. Men de kan flyga ändå – precis som humlorna fastän de har så små vingar. Därför heter avdelningen Humlorna. 

Alla barn som behöver tillhöra en anpassad grupp får vara med. Alla har särskilda behov.   

Avdelningen träffas lördagar klockan 13–15. Från 12.30 är det drop in, eftersom det tar olika lång tid olika dagar för familjerna att komma i väg och bli klara.