Ankomsten till Jamboree26

För tre veckor sedan stod fälten utanför Norra Åsum tomma. Sedan kom det ett par hundra funktionärer som började resa en stad där 18 000 scouter ska leva i en vecka. Toalett- och duschvagnar rullades in, slanor staplades, ett sjukhus skapades. Igår vandrade en kilometerlång parad av deltagare från 60 länder på grusvägarna in i lägret och de tidigare tomma fälten täcktes med färgglada tält och fylldes av lekande scouter. Vissa har rest från andra sidan jordklotet och några har cyklat. 

Några nyanlända scouter står i en cirkel i sin lägerby som då bara hade väskor. Ledarna talar högt och delar ut uppgifterna som ska göras, så att scouterna ska ha någonstans att laga mat och sova den kvällen. “Först ska alla resa sina tält - sedan ska ni två resa köket och ni fyra ska hämta vatten.” Men scouterna tittar mest runt och letar efter sina kompisar från andra kårer eller sin första lägercrush. 

Lägerängen fylls av scouter som springer från by till by och träffar nya och gamla kompisar. På lägercaféet sitter en italiensk scout med några svenska och spanska scouter och lär dem ett kortspel, och bredvid står några scouter med långa slanor och försöker bygga lägrets häftigaste portal. Vid vägkanten sitter en scout med många märken  och arrangerar byten med de intresserade scouterna som står i en halvcirkel runt honom. 

En flod av scoutskjortor myllrar på vägarna och fyller varje vrå med tält och byggen. Det blir svårt att ta sig fram, inte bara på grund av antalet människor som försöker ta sig runt, men också för att du tvingas stanna och krama om en gammal vän vartannat steg du tar. 

Bruset från radion fyller den koncentrerade tystnaden hos de som jobbar i de nybyggda köken. “Välkommen till frekvens 95,8 - du lyssnar på lägerradion.” Fastän de är trötta efter resan ska maten lagas och den är aldrig så god som på läger.

Om man var en jätte hade vi sett ut som myror - springandes fram och tillbaka på samma vägar bärandes på pinnar för att bygga upp vårt samhälle. Själva är vi små men tillsammans klarar vi att lyfta den största pinnen, bygga den högsta flaggstången och skapa det bästa lägret.  

Över hela lägret ser man funktionärer i rosa halsdukar, de förbereder programmet, checkar in deltagare eller fyller på toapapper.  På kvällen samlas alla funktionärer i den stora matsalen och sorlet  och skratten sprids över fälten. Några går iväg för att spela volleyboll, basta eller försöka sova  ikapp förlorad sömn. 

Den här veckan skapas en värld där vi lär oss många nya saker, träffar nya vänner och får minnen för livet. För oavsett om man tar en tyst stund för sig själv, sitter tillsammans med gamla kompisar eller håller på lära känna någon ny så är vi alla här på jamboree, tillsammans. Om en vecka finns jamboreen bara i våra hjärtan, fältet är lika tomt som innan vi kom.