Utmaningar, glädje och livserfarenhet – så är det att vara scoutledare

Leopold är 15 år och har varit scoutledare i ungefär ett och ett halvt år. När kåren berättade att det var brist på ledare så tänkte han och några kompisar: “det kanske kan vara kul.” De frågade hur det gick till att bli ledare, och fick svaret: ”Ni är så välkomna!” Sen var det bara att köra igång. 

Leopold berättar att det var mycket att ta in till en början. De behövde lära sig om hur kåren planerade. Olika teamsgrupper, verktyg och länkar. Men med hjälp av de andra vuxna ledarna, och genom att gå olika kurser från Scouterna fick de alla pusselbitar som behövdes.  

Hur känns det att vara ledare? 
– Jag blir glad varje måndag när jag går dit. Barnen är peppade, glada och roliga och det är häftigt att se dem utvecklas. När någon knyter sin första knop och man vet att det var jag som lärde dem det, då känns det stort, säger Leopold.  

Var det som du hade tänkt dig? 
– Först var det mycket att förstå, hur kåren använde till exempel Drive och Discord. Vi fick lära oss att göra mötesplaneringar, det finns en mall som alla följer. Det kan vara typ: Starta med en lek, ha en gemensam genomgång och sen aktiviteterna. Det kändes tryggt, säger Leopold. 

 
Drömde om att bli ledare 
Alice blev ledare när hen var 15 år. Hen ville bli en av de där “unga coola ledarna” som hen sett upp till som spårarscout.  
 
– Det var de unga ledarna jag kunde relatera till när jag var liten. Så när jag fick chansen att bli den förebilden, så tog jag den! Jag hade ingen erfarenhet av ledarskap överhuvudtaget, men jag hade ett så härligt ledarteam på kåren. De stöttade mig och jag hittade min ledarroll. Nu har jag insett att det ofta är de unga ledarna som är som mest engagerade, de tycker det är roligast att hitta på nya saker och vara kreativa, säger Alice.
 
Idag är Alice 20 år och för två år sedan fick hen frågan om hen ville bli avdelningsledare på avdelningen. Det innebar att hon skulle ta beslut och organisera arbetet för en hel avdelning. Många var dubbelt så gammal som hen. 

– I början var det svårt. Jag var inte van vid att ta beslut och organisera och jag tvivlade ibland på vad jag hade för rätt att styra upp när de andra hade så mycket mer livserfarenhet. Det tog faktiskt lite tid att få respekt i min roll och för alla att vänja sig vid att jag tog ledarrollen, fast jag var hälften så gammal som många av dem. Men det gick bra, jag hade några ledare som stöttade mig till 100% redan från början och det hjälpte mig jättemycket. 

– Rollen har gett mig ett nytt självförtroende, jag märker att jag helt naturligt tar plats och fattar beslut i andra delar av livet. 

Vill ungdomar vara ledare? 
 
Leopold svarar: 
 
– Ja! De flesta scouter jag känner vill bli ledare. Det är många som säger att ”det ska bli kul när jag får bli ledare”. Jag har gått ledarkurser, bland annat Leda patrull i Uppsala, och där var alla superpeppade. Vi gav varandra energi och inspiration, det är ett häftigt sammanhang!  
 

Hur påverkar ledarrollen andra delar av livet?  
 
– Att vara ledare gör att jag lärt mig se helheten bättre, och såklart hur jag kan leda och agera i en grupp i olika situationer. Det hjälper mig i skolan och i andra sammanhang, till exempel i grupparbeten eller diskussioner. Jag tänker att det kommer hjälpa mig i framtiden om jag får en ledarroll i ett jobb, då vet jag redan hur jag får alla att känna sig välkomna och delaktiga, säger Leopold.
 
–  Jag är också ledare för ett gäng 12–15 åringar. Jag bidrar med lite godhet till världen, men många har inte det där engagemanget. Jag pratar med många i min ålder, som pratar om att de skulle vilja ha samma engagemang som jag. Som att de saknar något. Då säger jag bara: det är bara att börja! säger Alice.