Mot toppen på snöskor

Text: Anders Boström  Foto: Pär Bäckström

Det är vinter i Boden. Full vinter. Eller, rättare sagt, det borde vara full vinter här nu.

När Bodens scoutkår hade hajk i mars en gång var det 25 minusgrader. Ett annat år snöade det så mycket att man fick skotta i timmar för att kunna ta sig in på området och dra igång aktiviteterna. Nu, när tidningen Scout är på besök, är det åtta grader varmt och över snön ligger en skorpa av blankis.

Edda, 7 år, har ändå sett fram emot vinterhajken.

– Hajkbomben är bäst, säger hon utan att tveka och förklarar hur hon maxar sitt middagspaket.

Hon beskriver med ett stort leende bordet ute på gården. Den uppdukade buffén, skålarna med majs, bacon, ost och köttbullar. Proceduren när man får plocka sina favoriter och hur man sedan knölar ihop sin bomb och tillagar den på glöden intill den öppna elden. Allt medan solen går ner.

– Allt ska på min bomb. Ja, allt utom lök förstås.

På andra sidan hajkbomben står Margareta Jakobsson, eller Maggan. Hon ordnar maten. Det var också hon som startade kåren i Boden för 34 år sedan, 1991. Hon berättar att scouterna först höll till i tingshuset men senare kom över byggnaden här vid Åberget, strax utanför Boden.

– Här blir vi kvar. Det är perfekt, säger hon.

På väggarna hänger diplom, gamla tidningsartiklar och det luktar grillrök. Det är lätt att förstå att kåren haft många hajker här.

– Det här är naturen i sitt bästa skick. Älgar vandrar förbi fönstret lite då och då och en gång lufsade faktiskt en björn förbi på tomten.

Hon avslöjar att hon också heter Akela i Scouterna.

– Vi har djungeldöpt oss med namn från Djungelboken. Akela är vargmamman.

Edda kommer förbi och fyller sin middagsfolie med mat. Hon heter Rann, som örnen i Djungelboken. Och nu ser vi att de flesta scouterna har små skinnbitar med djungelnamn på sina skjortor.

Temat för den här vinterhajken är snö och kyla. En station handlar om isvett. Där får scouterna öva på att dra sig fram på mage med hjälp av isdubbar. En annan station handlar om att bygga snölyktor. Barnen får hacka sig igenom en nästan decimetertjock skorpa med spadar innan de kommer till den perfekta kramsnön. Sandra Viking kollar in sonen Terje som bygger.

– Vi brukar lämna lyktorna tända över natten. Det gör det lite mindre spännande för de mindre om de behöver gå ut på toaletten på natten, säger hon.

Men den mest spännande utmaningen på hajken är nog att vandra med snöskor. För den som aldrig har testat är det svårt att förstå hur praktiska snöskor är – till

exempel när man ska gå uppför isiga branter. Och självklart vill scouterna testa.

Vi fångar in Erik efter hans tur på berget.

Vad tyckte du om snöskorna?

– Det var första gången jag testade. De var otroligt lätta att använda och väldigt praktiska i och med dubbarna under.

Vad gillar du med Scouterna?

– Jag tänkte för sex år sedan att det skulle vara kul med fler kompisar, och det har jag hittat här. Jag gillar också att vara ute. Jag har aldrig ens funderat på att inte vara med.

Ingen på hajken har fler märken på sin jacka är Erik. Han visar glatt alla bevis han har, allt från att hantera yxa och tyda chiffer till stjärnskådning och agentmärket. Men två sticker ut, berättar han:

– Det här fick jag efter att ha tillbringat 24 timmar i sträck i en sovsäck, säger han och pekar på armen. 

– Och det här är ovanligt. Det får man när man grillat en perfekt marshmallow. Biten ska vara helt gyllenbrun runt hela innan man får den. Alla som testat vet hur svårt det kan vara.

Utanför scoutstugan har Erik och de andra äldre scouterna redan slagit upp sina tält. Inomhus börjar de yngre scouterna packa upp sovgrejerna. Ella och Kajsa – som också heter Vixen och Mang som hunden och fladdermusen i Djungelboken – försöker hitta de optimala nattplatserna. Det är första gången de sover på en hajk. Just därför är det är lite extra spännande.

✿ Snöskor används för att inte sjunka ner när man går på snö. De är lättare att bära med sig än vanliga skidor och man kan ta sig fram nästan överallt med dem, till exempel där skotertrafik är förbjuden.

✿ Snöskor finns i många modeller. De ser ofta ut som ett tennisracket som man fäster under skon. Då blir sulan mycket större och man sjunker inte ner i snön när man går.

✿ Många moderna snöskor har kraftiga dubbar. Då kan man gå uppför ganska branta issluttningar.

✿ För att gå med snöskor ska man ta kortare steg och lite högre knälyft. Det är inte svårt, men det är bra att testa så att man kan alla funktioner. Öva på snö hemma innan du ger dig ut på fjället!

✿ Det är bra att ha stavar. Det fungerar med de stavar man har, men det finns också stavar med justerbar längd och rejäla trugor (plattor) för djup snö.

✿ Snöskor går att köpa eller hyra. Men kolla med grannkåren först – de kanske har snöskor som ni kan låna och öva med.

✿ Det finns tävlingar på snöskor, allt från 25 meter till 23 mil (jo det är sant, i Norrbotten!).