Nattsegla in sommaren

Karin Wallén Foto: Johan Marklund

Det blåser inte mycket. Knappt alls. Men när sex utmanare och två ledare från Östhammars sjöscoutkår lägger ut från hamnen i Öregrund är de ändå glada att få styra sin skuta söderut genom farleden mellan Gräsö och fastlandet, mot Östhammar. Tre stolta röda segel hissas mot en blå himmel. Alla hjälper till och drar i tamparna och snart är storseglet uppe, prytt av en scoutlilja i vitt.

Levina sitter vid rodret och styr. Senare i kväll ska hon och de andra scouterna öva på mörkernavigering efter fyrar. Men än så länge skiner solen och fyrarna har inte tänts än.

– Nämen, nu drar vi i sidled! Var är pricken?

Levina måste luta sig framåt för att se. En prick är ett sjömärke, i det här fallet en röd stolpe som sticker upp ur vattnet och visar rätt väg genom farleden. Men för de här scouterna är prickarna mer än vägvisare. Det blir snart väldigt tydligt.

– High five!

Ebbe är först med att luta sig ut och nudda pricken med handen när båten nått fram och passerar den på höger sida. Gänget brukar kalla leken för prick-kull eller klappa prick. Den har blivit en liten tradition. En efter en klappar de sex utmanarscouterna till pricken så att den vajar bakom oss när vi far vidare i maklig takt. Alltså, väldigt maklig takt.

Levina kan ta det lugnt vid rodret. De andra har för tillfället inga akuta uppgifter, även om det då och då krävs lite insatser för att få seglen att fånga vinden på rätt sätt. Den lilla vind som kvällen bjuder på kommer bakifrån, från aktern. 

– Det kallas för plattslör, säger Mikko och går fram till fören för att justera förseglet.

Mikko är 16 år och går på Sjöfartsgymnasiet i Härnösand. Han kommer tillbaka till sin scoutkår så ofta han kan om det vankas segling med Kerstin. För Kerstin är inte vilken båt som helst. Hon är en stor träbåt från 1893 som varit fiskebåt, lotsbåt och postbåt innan hon hamnade hos scouterna i början av 1990-talet.

– Det är mest äldre scouter som seglar Kerstin, alltså utmanare och äventyrare. Men alla våra scouter har en relation till henne, säger ledaren Magnus Hillerdal.

Östhammars sjöscouter har tillgång till flera optimistjollar, kappseglingsbåtar och kanoter. Men att segla en större båt som Kerstin kräver samarbete på ett annat sätt. Det är kul tycker scouterna. Men för Mikko är det inte bara seglingen som är grejen.

– Jag gillar att man bevarar historia, säger han och ler.

– Man renoverar, slipar, lackar. Det är mycket sånt jobb på våren.

Den här kvällen är det så lugnt att alla händer inte behövs på däck. Då finns det tid till annat. Till exempel bakning.

– Vi kan göra toscakaka, sockerkaka eller kladdkaka, säger Magnus.

– KLADDKAKA!!

Svaret är unisont. Irma och Ebbe går ner i ruffen för att börja. Där nere finns det kök, matbord, bokhyllor och sovplatser. Snart går bakbunken laget runt för att vispas. Till och med den som för tillfället styr kan vispa lite med ena handen.

– Så här hade vi inte kunnat göra om det hade varit oväder, konstaterar Astrid.

Hon minns hur det var när de seglade från Åland. Då låg nästan båten ner i den hårda blåsten och flera av dem blev sjösjuka. Själv har hon varit sjöscout sedan 2019. Hennes morfar såg att det skulle vara en prova på-dag i Öregrund, så hon gick dit och testade.

– Vi har aldrig seglat i familjen men jag tyckte det var jättekul, så jag fortsatte. Det är kul att vara med folk man tycker om och att vara på vattnet. Att komma bort från det vanliga livet, säger Astrid.

Enligt ledaren Magnus har många som bor runt Östhammar och Öregrund en koppling till sjön. Men de senaste åren har det kommit fler till kåren som inte är uppvuxna med segling.

– Det är toppen. Vi är glada om vi kan få fler att uppleva det här och lära sig, säger han.

Irma och Ebbe passar på att spela vändtia nere i ruffen medan kladdkakan är i ugnen. En stund senare blir det fikastund på däck. Musik spelas ur en högtalare och kakan smakar ljuvligt. Efter fikat testar några fiskelyckan – men i kväll blir det inget napp. Mikko och ledaren Dan Sandqvist ägnar sig i stället åt att knyta knopar. Mikko har dykt ner i spännande värld de senaste månaderna när han plöjt den engelska boken Ashley book of knots. Nu kan han lära ledarna ett och annat. Han visar Dan en valknop och de knyter och knyter upp, diskuterar och funderar. Himlen blir aprikos och rosa i horisonten.

Ebbe står en liten bit ifrån dem och studerar karta och GPS, för att hitta båtens position.

– Vi är vid grynnan här, säger Ebbe och pekar på kartan.

Magnus nickar bekräftande.

– Det stämmer.

När det börjar bli mörkt är det extra viktigt att ha koll på navigationen.

– Det viktigaste är att ha en plan innan. Så man vet vart man ska, säger Olle.

– Man behöver ha en kompassriktning och veta var fyrarna är på sjökortet. Vi har också strålkastare som vi kan lysa med på reflexer i farleden, fortsätter Levina.

Sakta, sakta blir kvällen disigare och lite mörkare, i mjuka pastellfärger. Vinden är så minimal nu att seglen tas ner. Kerstin får gå för motor för att komma någonstans.

Magnus har gått ner i ruffen för att fortsätta med kvällens middag, som blir chili con carne. Han fräser lök och köttfärs medan Levina och Astrid hackar morötter, paprika och gurka.

Alla är indelade i olika arbetslag och vet vad de ska göra. När de seglar måste maskineriet fungera. Det krävs samarbete på en större båt som Kerstin och det gäller även matlagningen. Utan mat i magen klarar man inte av att segla.

Så tänds fyrarna. Den sista biten ner mot Östhammar visar de oss vägen. Alla fyrar blinkar i olika hastigheter, som är utskrivna på sjökortet. Det gör att man kan förstå vilken fyr man tittar på och var man befinner sig.

– Titta här, säger Magnus och visar några symboler på sjökortet.

– Det är en fyr längre fram här som ska blinka tre gånger var nionde sekund. Då kan jag kolla om det stämmer, så att det är den fyren jag tittar på. Och den där ska vara tänd i två sekunder och släckt i två sekunder, säger han och pekar först på kartan, sedan ut i den skumma kvällen.

Där lyser det i två sekunder och är släckt i två. Kerstin är på rätt väg hem till Östhammar.

Scouternas träffades klockan 13 för att förbereda seglingshajken från Öregrund till Östhammar. De seglade i väg strax efter klockan 14 och kom till natthamn Bruksskäret norr om Herräng Marina vid 22-tiden. Då hade de seglat i mörker ungefär 5 timmar. Rutten gick från Öregrunds hamn, via Sundsveden, till natthamn och dagen efter till Östhammar.

Navigera: bestämma position och planera sin rutt

Plattslör: segla med vind som kommer från aktern (bakifrån)

Prick: sjömärke som kan vara till exempel en stolpe i vattnet

Sjökort: karta för båttrafik

Tamp: rep

Medlemmar: Cirka 120 scouter (85 ungdomar + cirka 35 rover/ledare/stödmedlemmar)

Båtar: Ungefär 25 stycken. Åtta optimistjollar, sju kanoter, två 606:or, tre Laser Bahia, skutan Kerstin, en följebåt och två renoveringsprojekt.