”Sårbarhet är väldigt viktigt”

Text: Martina Nyhlin  Foto: Andreas Renlund

Nere vid Sollentuna Södra scoutkårs sjöscoutstuga vid Edsviken kivas solen och regnet om vem som ska bestämma. Här vid de gröna stugorna och bryggorna med båtar har Albin hängt sen han var sju. Kåren har både land- och sjöscouting. Det bästa av två världar, tycker han.

– Jag älskar landscouting. Men skulle aldrig vilja att det gick en sommar utan att segla.

Han är äventyrarledare för gruppen Kängorna och åker med dem på seglingshajk varje år.

– Vi ger oss av via Danderyd och under broarna. Sen är vi ute i Stockholms Skärgård. Scouterna sover fyra och fyra i båtarna och vi ledare tältar. Det brukar vara väldigt lyckat.

Med en familj där mamma, mormor och mormors mor var scouter har scouting alltid varit självklart för Albin Haglund. Han var till och med scout när han bodde i Australien ett år. Han provade också många olika sporter, aktiviteter och instrument. Men scouterna stack ut. 

– Man var alltid välkommen i gemenskapen och kunde alltid träffa sina bästa vänner, säger han.

Albin har alltid fått höra att han var bra med de yngre, och blev peppad av unga ledare i kåren att bli ledare. Han började som upptäckarledare när han var fjorton, men landade till slut i att äventyrarscouting passar honom bäst.

– Det händer så mycket med scouter i den åldern. Att se dem växa är häftigt, säger han.

I dag är hans scoutengagemang större än någonsin med uppdrag både i kåren och nationellt. När vi träffas dagen före valborgsmässoafton är Albin i full färd med att planera det sista inför kårens årliga valborgsfirande. Vid sidan av engagemanget i kåren har han under året också lett demokratiprojektet Mitt Äventyr Min röst, och hoppat på uppdraget som programansvarig för storlägret Jamboree26.

– Jag snittar nog på tio timmar scoutengagemang i veckan. Sen blir det ju helg-engagemang på det också.

Albin är inte personlighetstypen som gillar att ligga på sofflocket.

– Jag blir rastlös av att inte göra saker. För mig känns det som en paus från jobbet när jag håller på med scouting och en paus från scouting när jag jobbar. Sen är det många i min kompisgrupp som vill hänga i kårhuset flera gånger i veckan, eller engagera sig i arbetsgrupper. Då blir det kul. Men man måste förstås lyssna på kroppen och vila ibland, säger han.

Han och hans ledargäng älskar att hitta på äventyr med Kängorna och de lyfter gärna scouternas egna idéer. När scouterna var besatta av mumintrollen och kallade sig Mumindalen nappade ledarna.

– Vi ordnade en storslagen hajk med mumintema. Det blev så bra, säger han.

Liksom alla scoutledare råkar han ibland ut för scouter som skapar kaos, oftast när scouterna inte förstått vad de ska göra.

–  Om man inte har förstått instruktionerna och inte har självförtroende nog att vilja prova, och inte heller har lyckats med tidigare liknande upplevelser, då är det svårt att ”bara göra nåt”. Då fokuserar man i stället ofta på det man kan. För scouterna kan det ju då vara till exempel att slåss med pinnar, säger han.

I de situationerna tar Albin ett steg tillbaka och börjar om, visar steg för steg vad som ska göras. Men ibland kan även han tappa tålamodet, som efter några dagar med dålig sömn på hajk eller läger.

– Då gäller det att vara tydlig. Ibland har jag sagt: Så här mår jag i dag. Då har scouterna varit förstående och tänkt: Okej nu är topplocket på väg att flyga på honom, vi tar det lite lugnare. Det är ju få människor som inte respekterar om man är lite skakig. Sårbarhet är väldigt viktigt i ledarskap, säger Albin.

Stökiga scouter har oftast en anledning till att de är stökiga, tror han. Det kan vara svårt hemma eller i skolan. Visar man att man kan lyssna kan man förändra deras liv.

 –  Jag har varit med om att scouter kommit ut för första gången för mig, eller berättat om sin ätstörning, eller om att deras föräldrar inte respekterar vilka de väljer att vara. För dem har Scouterna varit en trygg plats att se fram emot, där de får vara sig själva och där ledarna ”har deras ryggar”, säger Albin.

Genom livet har han haft många förebilder att lära av. Främst sina föräldrar som hela livet varit öppensinnade och stått på de utsattas sida både yrkesmässigt och privat.

– Att få växa upp i ett hem där man inte snackar skit eller ser ner på nån, utan i stället har tålamod och hjälper andra. Det ger en bra värdegrund, säger han.

Hans inspireras också av Martin Björgell som var ordförande för Scouterna 2012 och av Julius Kramer som är vice ordförande i WOSM och rådgivare för Danmark i FN:s säkerhetsråd.

– De har väldigt tydliga värderingar kring inkludering och har hittat bra sätt att jobba mot fördomar och för att bryta normer. Sen är jag också så glad att de släppt in mig och velat luncha med mig och träffa mig. Martin är min mentor i dag.

Hans Rosling, som var professor i internationell hälsa, spelade stor roll för Albin i en mörkare tid i livet.

– På mellanstadiet hade jag väldigt lite hopp inför framtiden. Jag hade klimatångest och tyckte att mänskligheten bara gjorde allt värre. Men Hans Roslings statistik och fakta bidrog mycket till att jag ändrade mig. Han visade att världen på många sätt är bättre än någonsin och gav mig framtidstro. Det förmedlar jag vidare, eftersom många unga saknar framtidstro i dag, säger han.

Nu är det inte långt kvar tills Albin själv ska stiga ut i rampljuset och bli en stor förebild. Den 3 juni tar han emot stiftelsen Ungt ledarskaps pris Kompassrosen ur kungens hand på slottet. Med utmärkelsen får han 50 000 kronor att använda för fortsatt utbildning i värdebaserat ledarskap, en utbildning som Albin redan går.

– För mig är priset en enorm ära. Det kan inspirera andra unga och jag får tillgång till Kompassrosens nätverk av pristagare som träffas varje termin. Det kommer att bli jättespännande att få dela erfarenheter om ledarskap med dem och bidra med mitt ideella perspektiv.

Ålder: 20 år.
Bor: Uppsala.
Gör: Verksamhetsutvecklare på Sveriges Elevråd, äventyrarledare i Sollentuna Södra scoutkår, programansvarig för Jamboree26 och frilansfotograf.
Drömjobb: ”Om jag får jobba med barn och unga hela livet är jag nöjd. Jag följer kanske min mammas fotspår och blir lärare eller rektor.”
Bästa scouttalang: ”Hålla lägerbål, även om det är lätt att blanda ihop melodier ibland. Det är ett stående skämt att jag blandar ihop Scoutsången och När lägerelden brunnit ner.” 

Varje år delar Konungens Stiftelse Ungt Ledarskap ut tre till fem stipendier till unga ledare. Sedan 2006 har sex andra scoutledare fått utmärkelsen, men Albin är den yngsta. Motiveringen till hans pris är: ”För att han med handlingskraft och omtanke arbetar för inkludering och för att fler unga ska hitta sin röst och sitt sätt att förändra världen till det bättre.” Läs mer på ungtledarskap.se