”Ser ut som pärondryck”

Text: Martina Nyhlin Foto: Johanna Fond

I skogarna utanför Piteå kan det vara en hel del mygg och broms. Men i dag håller de sig som tur är borta. Solen glittrar i den lilla ån intill Hortlax scoutkårs utflyktsstuga Småkvarn där några äventyrarscouter och utmanarscouter har samlats. I höst ska scouterna ta märket Vatten. Nu får de ett smakprov på vad det innebär. Men Amadeus ifrågasätter om det är så viktigt att ta vattenmärket.

– Jag gillar inte vatten. Jag dricker hellre Monster, säger han.

Läsk alltså. De andra påminner vänligt om att även läsk består av vatten.

När man tar märket Vatten kan man få lära sig att rena vatten. Men varför kan man inte bara ta kåsan och dricka direkt ur en sjö, till exempel?

Ledare Lis-Mari börjar med en liten frågestund om vilka farligheter man vill undvika. Scouterna föreslår att det kan vara skräp, bakterier, parasiter, levande små larver och insekter. Helt rätt. Ibland kan vi dricka vattnet direkt, som i klara, porlande fjällbäckar. Men oftast måste det renas.

Scouterna Olivia, Millie, Willemo, Karin, Theo och Amadeus har ganska bra koll på hur vattenrening fungerar.

– Jag har besökt vattenreningsverket på mitt sommarjobb, säger Amadeus.

Ledaren Lis-Mari berättar om hur vattnet renas på reningsverket. Det går genom olika bassänger som fångar upp smutspartiklarna så att vattnet till slut blir drickbart igen. Hur skulle scouterna själva kunna efterlikna ett reningsverk?

– I skogen är det ju ofta ett lager mossa, sen ett lager sand och sten. Så nåt sådant kanske? säger Olivia.

De andra håller med.

Sand, sten och mossa finns det gott där de är, och markägaren har sagt att scouterna får ta naturmaterial i måttliga mängder. Ett gäng sticker i väg till bäcken, där de balanserar på stenar för att komma ut och fylla ett kärl med vatten. Snart är de tillbaka med brungult, skimrande bäckvatten.

– Det ser ut som pärondryck! säger Millie.

– Eller kiss! säger Olivia.

– Eller guld! säger Willemo.

– Det är larver i. Är det mygglarver? Eller björndjur? undrar Olivia.

Scouterna planerar först att bara rena genom sten och grus, men sen kommer de på att det nog är bra att ha mossa i också.

Millie och Willemo letar efter vitmossa, som är den bästa mossan. Den är porös och kan absorbera stora mängder vatten och binda till sig olika ämnen.

– Nu fuskar jag lite, säger Millie. 

Hon använder mobilappen Google Lens för att identifiera mossan intill bäcken.

– Å nej, det står på engelska. Men ja, det är vitmossa! säger hon.

Några petflaskor offras och skärs itu. Toppen vänds upp och ner och blir filtertratt.

Försök 1. Det första filtret byggs av ett lager grus längst ner och mossa uppepå. Men snart kommer scouterna på att gruset riskerar att rinna ut genom öppningen när de öppnar. De bestämmer sig för att proppa igen öppningen med en liten bit tvättsvamp.

– Jag skär ut en kub, säger Karin.

Hon skär med kniven tills den gula tvättsvampen går att trycka in i flaskfiltrets smala öppning. Snart är första reningsfiltret klart. Vattnet rinner snabbt ner i den avskurna flaskbottnen.

– Det ser ut som vi fått bort de levande djuren i alla fall, säger Lis-Mari.

Försök 2. I nästa filter byts tvättsvampen ut mot mossa längst ner. Olivia hittar sand och fyller på med ett sandlager. Uppepå det kommer sedan ett lager med krossat kol från eldplatsen. Högst upp blir det ett lager med vitmossa igen.

– Vattnet ser renare ut den här gången, säger Willemo när vattnet rinner genom filtret.

– Jag tycker det ser smutsigare ut, säger Millie.

– Jag med, skrattar Lis-Mari.

Kanske var sanden lite för jordig? Eller så är det sot från kolen som färgar vattnet?

– Blä, säger Willemo.

Medan de andra bygger filter testar Amadeus och Theo att bara koka bäckvatten utan att rena det först.

–Då dör de flesta bakterier. Men vi får ju inte bort mygglarverna genom att koka vattnet, säger Lis-Mari.

Försök 3. Det sista filtret får först ett lager mossa, sen sand, sen träkol från elden och sist mossa igen.

– Om vi packar mossan blir det mindre luft i den. Då kan färre partiklar ta sig igenom, säger Willemo.

– Bra Willemo! Packa på! säger Olivia.

– Det ser ut som en sån där efterrätt som man bygger i ett glas. Men den är nog inte så god, säger Millie.

Mer vatten hämtas från bäcken och det sista reningsförsöket drar i gång. Vattnet droppar väldigt, väldigt långsamt genom lagren.

– Det är ett bra tecken. Då renas det ordentligt på vägen, säger Lis-Mari.

Det droppar och droppar så länge att scouten som håller i filtret till slut börjar klämma lite på det. Det leder tyvärr till att vatten väller över kanterna på filtret och att orenat vatten rinner via filtrets sidor ner i uppsamlingskoppen.

– Inte bra. Men vi ser ändå att det här blev det renaste vattnet, säger Olivia.

Till slut kokas vattnet häftigt för att döda bakterier, virus och parasiter. När det svalnat återstår bara frågan om vem som ska smaka på vattnet. Millie anmäler sig frivilligt.

– Jag kan offra mig, säger hon.

Även Olivia vill.

– Jag är ändå redan lite förkyld, säger hon.

Men det blir ledare Lis Marie som tar uppdraget till slut.

–Jag hoppas jag inte blir sjuk. Jag har födelsedag i morgon, säger hon.

Det blir alldeles tyst när Lis-Mari till slut för kåsan med gult vatten till munnen.

– Jamen skål då! säger Lis-Mari.

Hon blir först helt stum när hon smakar på vattnet.

– Det har en liten bouquet av munhåla … hmmm … och jord.

Hon säger det med förnäm röst som en vinprovare, innan Millie tar över kåsan.

– Det smakar som te där du har haft sönder påsen så innehållet runnit ut, säger Millie.

– Det har lite järnsmak, säger Olivia.

Willemo vill också testa, men Lis-Mari sätter stopp eftersom hon inte vill att Millies och Olivias förkylningar ska sprida sig. Och Theo, Karin och Amadeus drar en tacksamhetens suck. De ville ändå inte smaka.

Gruppen sammanfattar vattenreningen som ett bra första försök. Ett nytt försök utan översvämning av filtret hade varit bra, men principen har man nu koll på.

– Men det tar tid. Man hinner nästan göra av med mer vätska under tiden man renar vattnet, än vad man samlar ihop för att dricka, säger ledaren David.

Nåja. Tur att scouterna ska ägna hösten åt att ta vattenmärket och lära sig ännu mer om vatten.

1. Hämta vatten. Hämta även finkornig sand och vitmossa.

2. Skär av en stor plastflaska så att du skapar en tratt.

3. Bygg ett filter i tratten, först vitmossa, sedan ett lager sand och ovanpå det vitmossa. Har du ett lager aktivt kol mellan sanden och vitmossan renas vattnet bättre. Om du har ett kaffefilter eller en ren tygbit att lägga längst ner i filtret blir vattnet ännu renare.

4. Ställ tratten upp och ner i ett kärl. Häll i vattnet som du har hämtat och låt det rinna igenom.

5. Koka helst vattnet för att rena det ytterligare. Låt svalna.

Aktivt kol är kol som har många små hålrum eller porer. I hålrummen kan andra ämnen lätt fastna, därför är aktivt kol bra att använda till vattenrening.

Aktivt kol bildas genom att man hettar upp finfördelat träkol till 1000 °C utan syre. Eftersom scouterna inte hade med sig aktivt kol använde de krossat, vanligt träkol i stället.

Vattenreningstabletter som innehåller kemiska ämnen.

Bärbart vattenfilter i form av till exempel sugrör eller flaska med ett filter som ofta innehåller till exempel aktivt kol.

UV-rening, ofta i form av en stav som man använder för att röra runt i klart vatten.

För att få intressemärket Vatten bör du: