Som att sväva i luften

Text: Karin Wallén Foto: Jessica Segerberg

Vattnet är blått som Medelhavet, men ändå är vi långt från salta vågor och strålande sol. I en simbassäng i Katrineholm ska ett gäng scouter från Södertälje prova dykning för första gången. De ska använda tuber och slangar som gör att de kan andas under vattnet.

Christian, Fadi, Naim och Paulo har bytt om till badshorts och går ner i vattnet i den grunda änden av bassängen. Ingen av killarna har provat dykning förut.

– Lite pirrigt är det, medger Naim.

– Okej? frågar Aziz Nehme, som är dykinstruktör.

– Okej, svarar de fyra killarna som nu får hjälp att sätta på sig all utrustning.

Men de svarar inte med rösten, utan med handtecken. Det är så man kommunicerar under ytan.

– Det är lite svårt att komma ihåg att tumme upp inte betyder okej, säger Christian.

De har gått igenom allt på land redan, men repeterar i vattnet. För att teckna Okej ska de sätta pekfingerspets mot tumspets som ett O, och spreta med de andra fingrarna. Ungefär som när man vill visa att maten smakar supergott. Tumme upp betyder däremot att man ska simma uppåt i vattnet. Och tumme ner? Det betyder neråt, förstås.

Nu är det dags. De sjunker ner under ytan och ställer sig på knä på den vitkaklade bassängbotten. De gula simfenorna pekar bakåt och killarna vinglar till lite.

– I början är det svåraste att hitta balansen, säger Rabi Malki, som står på bassängkanten och övervakar dem.

Han är sjöscoutansvarig i scoutförbundet SOSF och har tagit initiativ till den här dagen. Dessutom har han själv tagit dykcertifikat med Aziz som instruktör.

Den här lördagen ska 20 scouter från Södertälje få chansen att känna hur det är att andas i vatten. Redan 2017 började SOSF ordna dykning för scouter. Organisationen har åkt på flera resor till bland annat Egypten, Malta och Lysekil.

– Det här är ett tillfälle att känna på hur det känns, vad det innebär. Sen är det förstås annorlunda att dyka i havet och få se allt som finns där nere, säger Rabi.

Alla som nu är i vattnet är mellan 15 och 16 år och kommer från scoutkårerna S:t Jacob och S:t Tomas i Södertälje. De har pyst ut luft ur sina västar och sjunker nu ytterligare en bit ner så att de ligger mot botten. Genom att trycka på en knapp på en luftslang kan de fylla och tömma västen på luft – och därigenom åka upp eller ner i vattnet. Men för att komma ner ordentligt måste de ha ett viktbälte runt midjan också. Samtidigt ska alla slangar vara på rätt ställe när man sätter igång. Det kan låta som mycket att hålla reda på. Det är det. Men allt är noga kontrollerat innan scouterna får sjunka ner i vattnet.

– Nummer ett är säkerheten. Men det är också viktigt att ha kul, säger Rabi.

Det kommer upp bubblor på ytan när killarna andas genom sina regulatorer där nere i bassängen. Snart kan de börja simma mot den djupare delen i bassängen.

Med försiktiga sparkar tar de sig bortåt i grupp. När man dyker är man alltid minst två personer. Man samarbetar alltid med en kompis, en buddy, som det heter på dykspråk.

– Man håller koll på varandra och kan hjälpa varandra om det behövs. Men man kan också teckna åt varandra att titta på något speciellt under ytan.

I dag ser de inte mycket mer än varandra och kanske några sprattlande ben lite längre bort. Där pågår vattengympa. Ledaren trampar omkring på bassängkanten i takt med låten Eld och vatten. I vattnet hänger gympamänniskorna med i rörelserna. På väg tillbaka till den grunda änden dundrar I’m a survivor över simhallen. Och visst är scouterna överlevare – alla fyra. Kanske blir de till och med inspirerade att gå dykutbildningen som SOSF ska arrangera lite senare i år.

– Jag skulle rekommendera dykning till alla. Det är väldigt roligt och intressant att lära sig. Det är som att vara astronaut och känna sig tyngdlös. Efter ett tag kan man styra upp och ner bara med andningen. När man väl får till det är det underbart, säger Rabi.

När SOSF anordnar resor brukar det kunna bli en grupp för de som vill dyka, om det går att göra på platsen. Rabi tycker att det finns många syften med dykningen.

– Vi försöker alltid lära scouterna att ta hand om sig själv och om varandra. Det gör man här, genom buddy-systemet. Och när man dyker i sjöar och hav lär man sig om det som finns under ytan. Det blir en erfarenhet för livet.

På väg tillbaka till den grunda änden stannar killarna till och skickar en låtsasfisk mellan varandra. Fram och tillbaka kastas den till nästa kompis, som fångar och kastar vidare. Allt för att träna balans – och ha kul.

När de kommer upp över ytan igen delar Aziz ut high fives.

– Bra jobbat!

Naim skakar vatten ur håret och ler. Han gillade att sväva omkring i vattnet.

– Det var roligt. Jag tycker inte det var så svårt. Det som var läskigast var trycket i öronen när man kom ner en bit. Men jag fick bort det genom att blåsa ut luft och hålla för näsan.

Paulo har tidigare bara sett filmer på hur folk utforskar havet med dykutrustning. Nu har han mycket större förståelse för vad det innebär. Han tycker att det var lite klurigt att hitta balansen och att simma med simfötter. 

– Det är så mycket att hålla reda på. Men jag tänkte på att inte stressa upp mig själv och ha kul. Och det var kul!

Han lägger undan snorkel och simfötter och drömmer vidare om vad han skulle kunna göra om han skulle fortsätta dyka och kanske ta certifikat.

– Det hade varit kul att dyka i havet. Jag har hört att Grekland är fint.

Drömmen om havet är förstås den som hägrar för många när dykcertifikat kommer på tal. Prova på dyk i havet får man göra även utan certifikat, men med certifikat öppnar sig nya världar. Då kan man hyra utrustning och hänga med på längre dyk i grupp, eller dyka ihop med en kompis.

För att vara med på prova på-dagen som SOSF håller i ska scouterna vara mellan 14 och 17 år, kunna simma 200 meter, vara friska och inte ha opererat öronen, eftersom trycket en bit ner i vattnet kan bli besvärande.

Även om det inte direkt väntade några fiskstim eller stingrockor under ytan var det en spännande upplevelse, tycker Christian.

– Det är kul att testa något nytt. I början fick jag lite panik i vattnet, det var svårt att hålla sig nere, och jag ser lite dåligt utan glasögon. Men sen blev det jätteenkelt när vi började simma, säger han.

Han vill gärna prova igen. Det är han inte ensam om. Sist av alla kommer Fadi upp. Han tar av sig sin blåa snorkel och ser nöjd ut när han kränger av sig sin väst och sina vikter. 

– Det kändes som en dröm. Som att sväva i luften. Jag vill gärna göra det igen!

Suryoyo Ortodoxa Scoutförbund, SOSF, har en egen sjöscoutidrottsförening som kör dykning. När de arrangerar dykresor brukar de ha två åldersgränser: En på 16 år för att vara med på resan och en på 18 år för att ta dykcertifikat.

De brukar ha minst en instruktör per två – tre deltagare, beroende på hur gamla scouterna är. De har också egen dykutrustning som de har köpt in till scouterna: 20–30 tuber, 15–20 BCD-västar och flera våtdräkter i olika storlekar.

Så kan ni göra: Om ni vill ordna en prova på-dag kan ni hyra in en instruktör som är utbildad av en dykorganisation som utför certifikat. PADI och CMAS är exempel på två såna organisationer. Kontakta de dykorganisationer som ligger närmast er och fråga. De bör även ha dykutrustning att hyra ut.

Ålder: Deltagarna ska kunna simma 200 meter, ha bra hälsa och inte ha opererat öronen (på grund av trycket under vattnet). Det finns dykkurser för barn i pool från åtta års ålder, men vilken ålder som passar scouterna bäst varierar.

Suryoyo Ortodoxa Scoutförbund, SOSF, är en paraplyorganisation för 21 syrisk-ortodoxa scoutkårer i Sverige. Tillsammans har kårerna 1 400 medlemmar.

SOSF har en sjöscoutidrottsförening som heter SSIF. De har vanlig sjöscoutsverksamhet men arrangerar också dykning sedan 2017. Då gick flera av deras ledare en dykutbildning på Malta. Sedan dess har de hållit flera prova på-tillfällen för scouter och hållit dykutbildningar så att scouterna kan ta dykarcertifikat.

BCD: Buoyancy Control Device. En balanseringsväst som går att fylla med luft så att den flyter, och tömma på luft så att man sjunker. Den gör att man ligger bekvämt och stadigt i vattnet och håller utrustningen på plats. 

Viktbälte: Ett bälte man sätter runt höfterna med vikter på, för att kunna sjunka bättre. Man tar olika många vikter beroende på vad man väger och behöver. Man kan även lägga vikter i BCD-västen ibland.

Tub: På ryggen har man en tub med luft som sitter fast i BCD-västen. Inte rent syre alltså, utan vanlig luft.

Regulator: Regulatorn är grejen man har i munnen, så man kan andas under vattnet. Den sitter fast i luftslangen som går till tuben. Dykcertifikat: När man gått en dykutbildning får man ett dykcertifikat. Det finns flera olika nivåer. Den första nivån brukar kallas Open Water 1 eller CMAS