Testpatrullen: Vilken kåsa är bäst? 

Text: Catarina Schlager Foto: Emil Malmborg 

Det blåser riktigt kraftiga vindar vid havet, men det är scouterna i Bjärred vana vid. Deras scoutgård ligger i lä inne i samhället Bjärred vid kusten norr om Malmö. Nere vid stranden har de en bra eldstad och öppna ytor. Så även om det blåser rejält här är det en perfekt plats för testpatrullen att mötas på.  

Spårarscouterna Elin, Freya, Geneviève, Hugo, My, Oscar och Vilgot har bra kläder på sig för att klara de kalla vindarna. De håller i sex kåsor i olika färger: Blå, rosa, lila, brun, grön och turkos. På den blå och rosa kåsan står det Scouterna och de går att köpa i Scouternas egen shop. Den blå är den traditionella, vanliga kåsan och den rosa går att vika ihop. De lila och bruna kåsorna är gjorda helt i bioplast. Det är plast som helt eller delvis är gjord av biologiska råvaror. Det kan till exempel vara sockerrör och träfiber. Den lila kåsan har lite annorlunda form. Den bruna har form som en vanlig kåsa.  

De två sista kåsorna kan göras väldigt små. Den gröna viks ner som en vikkåsa och den turkosa kan plattas ihop ordentligt. I testet ska scouterna kolla hur bra kåsorna är till olika saker.  

Första utmaningen är stafett. 

– Okej, då kör vi! ropar ledaren Sofie och startar stafetten. 

Scouterna är uppdelade i två lag. Det gäller att tömma en spann genom att bära vatten i en kåsa till en spann en bit bort. Scouterna älskar att leka, så det går undan. 

– Den här turkosa kåsan var bra att bära mycket vatten i, säger Elin. 

För att hålla ångan uppe i kylan startar scouterna snabbt en lek. Nu står de i ring och har fokus på den som står mitt emot. Det gäller att kasta varsin kåsa till varandra. Samtidigt allihop. Det blir rörigt men kul. Kåsan är perfekt att kasta och fånga, gömma eller skicka runt.  

– Kom, nu är korven klar, ropar ledaren Daniel från eldstaden. 

En varm korv i kylan är inte så dumt. Scouternas bestämmer sig för att fortsätta testet inomhus. Alla scouter drar vidare till scoutgården. Där samlas de runt bordet och börjar känna på kåsornas form och material. 

– Åh, den här är liksom mjuk, säger Geneviève om den lila kåsan. 

Testpatrullen funderar på vilka finesser kåsorna har. Det finns mätstreck i vissa för att kunna måtta 1, 2 eller 3 deciliter. Några har greppvänliga handtag, men andra känns lite sämre. I några handtag är det hål så att de går att hänga kåsan på ryggsäcken. Och så går det att göra vissa kåsor mindre. Det kan ju vara praktiskt om du vill ha med en kåsa i fickan. 

Det är inte så lätt att förstå vilket material kåsorna är gjorda av. Alla känns ungefär som plast. I beskrivningarna står det att det är bra plast i alla och att några har bioplast. Bioplast har mindre fossil olja och är bättre för miljön. 

Det går lite lättare att mäta. Varje kåsa vägs och snart vet testpatrullen att den lila kåsan från Light my fire är tyngst och att de båda vikkåsorna är lättast. Det kan vara bra att veta när det är dags att packa ryggsäcken. 

Nu ska de se hur mycket kåsorna rymmer. Ledaren Sofie funderar på hur mycket hon ska hälla i.  

– Häll ända upp! ropar alla. 

Sofie häller försiktigt och testpatrullen antecknar. 4 deciliter, 2,2 deciliter och 3,5 deciliter. Kåsorna rymmer olika mycket. Men både den klassiska scoutkåsan och den hopfällbara muggen från Sea to summit, som kan bli så liten och platt, rymmer 4 deciliter.  

– Va! Är det verkligen lika mycket i dessa? säger Hugo.   

Hur går det att bära vatten i kåsorna då? Testpatrullen är snabbt uppe ur soffan och gör ett skvätt-test. Kåsorna fylls med 1,5 dl vatten och scouterna bär varje kåsa med en hand runt i lokalen. De känner och funderar. 

– Vikkåsorna är svårast, konstaterar Oscar.  

Alla håller med om att kåsorna med traditionell form är stabilast att bära vatten i. De har ett lagom stort handtag och är inte sladdriga. 

Scouterna går snabbt över till ett kyl- och värmetest. Ledare Daniel häller upp isvatten i alla kåsor och testpatrullen känner hur bra eller dåligt de känner kylan genom kåsan. Sen blir det hett vatten i kåsorna för att se vilka kåsor som blir varmast. Elin kommer på att det är lättast att hålla kåsans botten mot låret för att känna skillnaden mellan dem. Och det är skillnader. 

Slutligen kollar testpatrullen hur kåsan känns i handen och mot läpparna när de dricker. Vilken känns mjuk och behaglig?  

– Denna är bäst, säger My och viftar med den turkosa.  

Vilken kåsa skulle testpatrullen helst vilja ha med på nästa läger? Alla gillar den blå traditionella scoutkåsan. Kanske för att de är vana vid att en kåsa ska kännas och se ut så. Men även den kraftigare lila kåsan och den hopfällbara turkosa är klara favoriter för alla.  

Så här gick testet till 

1 Lektest: Ösa och kasta. 

2 Undersökning: Finesser, material och form. 

3 Mätning: Vikt och volym. 

4 Skvätt-test: Bära kåsorna med 1,5 dl vatten. 

5 Leda kyla/värme: Hur kall/varm blir kåsan?  

6 Känslan i handen: Så tyckte scouterna. 

Plast i kåsan? 

Kåsor, sporkar och matgrejor i plast är ofta gjorda av slitstark polypropen (PP). Precis som livsmedelsförpackningar, leksaker och rep. Plasten är lätt men stark, kan färgas och klarar kemiska påfrestningar. Den tål hög temperatur, men blir spröd vid minusgrader. Eftersom plasten kan återvinnas till nya produkter efter att den smälts, så räknas den som en relativt miljövänlig plast. Polypropen är giftfri och innehåller inte skadliga kemikalier som BPA, vilket gör att den inte anses farlig för hälsan.