Att andra än pojkar skulle få vara en del av Scouterna var långt ifrån självklart när det begav sig, men trots starkt motstånd lyckades pionjärerna för flickscoutingen driva igenom sin sak. Här är en del av historien som allt för ofta glöms bort.
I början av 1900-talet var det långt ifrån självklart att flickor och pojkar kunde ägna sig åt samma saker. Men 1909 hade över 6000 flickor anmält sig till scoutrörelsen – en del genom att bara uppge första bokstaven i förnamnet när de anmälde sig, för att inte avslöja sitt kön.
Baden-Powell gav sin syster Agnes i uppdrag att organisera ett scoutförbund för flickorna, Girl Guides Association. Agnes skrev boken Handbook for girl guides or how girls can help to build the empire som var en anpassning av Scouting for boys. För flickorna skulle också ”hemmets sysslor och mödravård” finnas på schemat.
1918 efterträdde Robert Baden-Powells hustru, Olave Baden-Powell, Agnes som chef för flickscouterna. Hon kom att få stor betydelse för flickscoutrörelsen, inte bara i Storbritannien, och blev utsedd till World Chief Guide – världsflickscoutchef – 1930.
I Sverige var det Gerda Blomberg (Ludde), Elin Fris (Pelle) och Signe Geijer (Pirre), som var elever på Wallinska skolan i Stockholm blev de tre eleverna, som 1910 tog initiativ till den första scoutgruppen för flickor i Sverige.
Här kan du läsa mer om flickscoutingen i Sverige:
"När tjejerna intog Scouterna"
Bodil Formarks avhandling Den välsituerade flickan: Om den svenska flickscoutrörelsens historia 1910-1940 kan du beställa på denvalsitueradeflickan.wordpress.com.
