"Det kändes som trolldom"

Text: Marieke Johnson Foto: Fredric Alm

Egentligen kom han bara till Kiruna för att läsa på Rymdgymnasiet. Sen skulle han flytta hem till Norrköping igen. Det var planen. Men nu blir det inte så. Sedan januari är 18-åriga Alexander Sjöberg nämligen ordförande för Kirunas nya scoutkår. Men hur hamnade han egentligen där?

✿ Du går på gymnasiet. Hur kom du på idén att starta scoutkår?
– När jag flyttade hit märkte jag att det inte fanns någon kår här. Min kompisar hemifrån sa att jag skulle starta en, men det kändes på tok för stort. Men sen gick tiden och så kom jamboreen i Sydkorea. Det påminde mig om scoutingen igen.

✿ Vad hände?
– Jag skulle åka som funktionär. På förträffen i januari spenderade jag en helg med andra funktionärer. Vi pratade om vad vi skulle ha för jobb och uppgift på lägret. Det fick mig att inse hur viktig scoutingen är, och att jag nästan hade hunnit glömma bort den. En scoutledare från Enköping var en enorm inspiration, Elsa Wiss. Hon var ett levande bevis på att det går att göra något. Hon kom med tips och förklarade varför det betyder så mycket för andra.

✿ Du blev scout som elvaåring. Hur känns det att starta en kår?
– Läskigt och skrämmande. Det är dröm för mig som nästan är för stor för att ta seriöst. Men nu har jag varit på ledarutbildning i Luleå. Och så har jag fått kontakt med Gällivare scoutkår, som också precis har startat.

✿ Ni har fått ihop ett ledarteam till kåren. Hur hittade ni varandra?
– Jag gick med i olika grupper och så fick jag stöd av Scouternas utvecklingskonsulenter. Adam Lundberg gjorde ett jättebra jobb med att fiska in folk, det kändes som trolldom. Han fick fram en scout från Stockholm som skulle flytta upp och en från Nederländerna som hade flyttat hit. Och så fick vi tips om en lärare och scout från Ö-vik som skulle flytta hit.

✿ Hur känns det att äntligen vara igång?
– Jag hade drömt om det här länge. Men jag var inte säker på om jag ville göra det än. Men så fick jag ett samtal från ingenstans: Din scoutkår som du tänkte starta, vi drar igång den om några veckor. Det skrek i hela mig av både chock och en väldig glädje av att saker händer. Idén var plötsligt verklighet. Det känns jättekul. Stödet från de andra ledarna har tagit bort min rädsla för att det blir för tungt att dra runt.