Scouting i Sverige
1910 blev ”Riddarpojkarna” i Göteborg Sveriges första scoutkår. Bilden är från det första stora scoutlägret i Sverige 1912 på Gärdet i Stockholm.
Scouting kom till Sverige i en tid då folkrörelser som väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen var stora. Ungdomsorganisationer av olika slag bildades och kvinnorörelsen hade fått fäste.
1908 kunde man läsa om scouting i Göteborgs Handels- och sjöfartstidning i artikeln Gatupojkar som skogsspejare och en del pojkföreningar börjar använda sig av scoutmetoden. Det berättas bland annat om en pojke i Söderhamn som samma år hittade en artikel om scoutrörelsen i en engelsk tidskrift. Tillsammans med några andra pojkar bildade han en patrull och försökte bedriva scoutverksamhet efter bästa förmåga. En liknande historia finns berättad om scoutverksamhet i Arboga vid samma tid och snart hade enstaka patruller bildats på flera platser i landet.
Under en båtresa i skärgården 1909 hittade gymnastikläraren och militären Ebbe Lieberath ett kvarglömt exemplar av Scouting for boys och blev intresserad. Han började översätta boken till svenska och startade 1910 en scoutkår, Riddarpojkarna i Göteborg. Det var alltså först 1910 som man kan säga att verksamheten tog en sådan form att vi kan kalla det scoutrörelse. 1910 startade en rad KFUM-föreningar runt om i landet så kallade Frivilligkårer och 1911 bildades formellt KFUMs scoutförbund.
När Sveriges Scoutförbund (SS) bildades 1912 blev Ebbe Lieberath den förste scoutchefen. Under det tidiga 1900-talet startade också både Frälsningsarmén (1916) och Missionskyrkan (1931) scoutverksamhet, där det kristna inslaget var i fokus. Inom nykterhetsrörelsen startade NTO scoutverksamhet 1927 och IOGT startade 1928.