Det blir inte alltid som en har föreställt sig. Det har vi alla lärt oss mycket om under den här resan. De allra flesta deltagare fick en väldigt bra lägervistelse. Men för en del blev det mer utmanande än vad vi hade förväntat oss. Värmen, en ofärdig lägerplats och en tropisk storm har gjort den 25:e världsscoutjamboreen till något som kommer sätta sig särskilt i minnet hos många.
När deltagarna nu är tillbaka hemma kommer vi i den svenska planeringsorganisationen (CMT) att fortsätta arbetet med att utvärdera, analysera och beskriva vad vi tar med oss från jamboreen. För oss är det viktigt att:
Vår tid i Sydkorea består av två delar. Den ena delen är deltagande i lägret, den 25:e världsscoutjamboreen som arrangerades på Saemangeum på Sydkoreas västkust. Den andra delen är kontingentresan i Sydkorea. Lägret planerades och genomfördes av den Sydkoreanska lägerorganisationen tillsammans med koreanska staten och världsscoutorganisationen WOSM. Kontingentresan planerades och genomfördes av oss själva i den svenska planeringsorganisationen. När vi fortsättningsvis pratar om de utmaningar vi mötte under jamboreen så syftar vi på det faktiska lägret som Sydkorea hade ansvar för. Naturligtvis kommer vår egen kontingentresa också att utvärderas noggrant.
Det är i grunden utmanande att både arrangera och delta i en världsscoutjamboree. Ett arrangemang som inkluderar 158 länder möter av naturliga skäl en långa rad språkliga, kulturella och organisatoriska hinder som måste övervinnas. Det har vi gjort i över hundra år i scoutrörelsen, och det kommer vi fortsätta göra.
Inför att vi skulle resta till lägret kunde vi dessutom se ytterligare utmaningar. Värmen kände vi till sedan länge. Den har vi i den svenska kontingenten arbetat mycket med att förbereda deltagarna på. När det närmade sig läger såg vi också hur lägerplatsen påverkades av lera och översvämningar orsakade av skyfall. Väl på plats i Sydkorea kunde vi konstatera att läget förvärrades ytterligare av logistiska och operativa utmaningar när det gäller att leverera viktiga tjänster, till exempel sanitet, medicinska tjänster och att få rätt mat till rätt personer vid rätt tidpunkt.
När vi kände oss trygga med att lägerorganisationen var redo att ta emot oss på ett tillfredsställande sätt åkte vi till lägerplatsen. Det fanns fortfarande utmaningar och brister kvar, men det fungerade tillräckligt bra under omständigheterna och lägerarrangören fortsatte att förbättra de operativa bristerna. De allra flesta svenska scouterna trivdes och mådde bra (trots den extrema värmen), hade kul och var med om sitt livs scoutäventyr.
Under lägret möttes vi sedan av hotet om en annalkande tyfon (sedermera nedklassad till tropisk storm). Sydkoreanska staten beslutade då att jamboreen skulle lämna lägerområdet och att alla skulle inkvarteras inomhus.
Den långa raden utmaningar vi såg låg till grund för ett fortlöpande arbete under hela jamboreen. Vi i den svenska projektledningen identifierade ett antal frågeställningar som vi dagligen stämde av status på, både inför och under lägret. Avsikten var att se vilken framgång arrangören hade med att åtgärda bristerna. Det gav oss i projektledningen ett underlag för att bedöma om genomförandet av jamboreen var tillräckligt säkert och hur vi skulle agera för att bidra till att skapa en så trygg upplevelse som möjligt för våra deltagare. Vi såg dagligen hur framsteg gjordes och ett par dagar in på lägret var mycket på plats och det började rulla på bra.
Alla avdelningar rapporterade en gång per dygn in sin status till projektledningen enligt en särskild rutin. Det gav en god bild av deltagarnas hälsa, trygghet och allmänna tillstånd. I projektledningen fanns särskilda supportpar som varit specifikt dedikerade för att stötta avdelningarna. Varje avdelning hade två personer som sina närmsta kontaktpersoner för fortlöpande kontakt och stöd. Vi hade även rutiner för jour och inrapportering av problem och behov från avdelningarna. Dygnet runt gick det att nå projektledningen på vårt egna journummer.
Även om det är den koreanska arrangören som har huvudansvaret, resurserna och verktygen för att lösa utmaningarna vi såg har vi i den svenska projektledningen kunnat stötta de svenska deltagarna och funktionärerna på olika sätt.
Några av de åtgärder som vidtogs från svenska kontingenten var:
Inför och under lägret hade vi intensiva kontakter med den koreanska scoutorganisationen, den statliga organisationskommittén som stod för den faktiska planeringen och genomförandet av lägret, världsscoutorganisationen WOSM, och våra kollegor från övriga kontingenter. Vi lyfte de problem vi såg och eftersökte lösningar. Tillsammans med de andra kontingenterna kunde vi ge en tydlig problembeskrivning och följa upp utvecklingen.
Vi lånade ut personer från den svenska planeringsorganisationen till WOSM för att stötta i att både leverera lösningar på de utmaningar lägret hade, och för att planera logistiken när hela jamboreen skulle flyttas till inomhusförläggning.
Utöver vår egna svenska planeringsorganisation har vi haft kontakt med och stöd av en rad aktörer. Vi har haft en nära dialog med Scouterna i Sveriges generalsekreterare, som var på plats med oss i Sydkorea. Därigenom har vi hållit Scouternas styrelse informerad. Två styrelseledamöter har även varit på plats på lägret. På hemmaplan har Scouternas kansli stöttat i olika frågor, en viktig del har varit att svara på samtal från vårdnadshavare. Vi har dessutom haft en löpande dialog med den svenska ambassaden i Seoul och de har aktivt stöttat oss i ett antal operativa ärenden. Sveriges ambassadör besökte kontingenten dagarna innan vi reste in till lägerområdet. Under lägret har personal från ambassaden varit på plats och operationellt stöttat. Vi har även haft direktkontakt med utrikesministern för att informera om läget.
Flera europeiska ambassader hade under perioden 2–5 augusti gemensamma möten för att få en lägesbild, och det som förmedlades där låg i linje med vad vi själva observerade: att arrangören dag för dag lyckades bättre med sitt uppdrag. Det kom lösningar på de problem vi såg – men de borde varit på plats från början.
En central fråga under hela jamboreen var om lägret kunde bedömas som tillräckligt tryggt för att stanna kvar på eller om kontingenten skulle behöva söka alternativa lösningar. I händelse av att vår bedömning av läget skulle resultera i att hela eller delar av kontingenten behövde omlokaliseras bort från lägerområdet togs ett antal handlingsalternativ fram. Alternativen arbetades fram genom kontakter med bland annat den svenska ambassaden, Scouternas generalsekreterare samt lokala leverantörer för alternativa boenden.
I bedömningen av huruvida kontingenten ska stanna på lägerområdet eller inte har det varit centralt att väga in helhetsbilden av deltagarnas upplevelse. Du har bara en chans i livet att delta på en jamboree som deltagare. Den inrapportering som avdelningarna gjorde varje dygn, och övriga kontakter, gav bilden att den absoluta majoriteten av deltagarna hade en väldigt bra lägerupplevelse. Om än varm med allt vad det innebär, men detta var deras livs äventyr. Vi fångade upp många tydliga signaler från våra egna deltagare när UK Scout meddelade att de skulle lämna lägerområdet om att deras önskan var att stanna på jamboreen och lägerområdet. Det är sällan enskilda deltagare på egen hand kontaktar projektledningen, men på kvällen när UK Scout hade gått ut med sitt besked skedde det. Budskapet var tydligt: vi vill vara kvar. Det innebär inte att det inte fanns deltagare som önskade lämna lägerområdet, men det fanns inga indikatorer på att det var en utbredd uppfattning bland avdelningarna.
Att lämna lägerområdet med hela kontingenten är en mycket omfattande aktivitet. 2 100 personer behöver transporteras och få ett nytt boende. Den 4 augusti beräknades kostnaden för en sådan operation till minst 13 miljoner kronor.
Beslutet om att stanna med kontingenten på lägerområdet var en avvägning mellan att säkerställa deltagarnas trygghet och hälsa, deras upplevelse av sitt livs äventyr och en ansvarsfull förvaltning av projektets och scoutrörelsens resurser.
Trots det var vi den 8 augusti tvungna att lämna lägerområdet tidigare än planerat, på grund av tyfonen som var på väg mot oss. Jamboreen fortsatte men resten av tiden bodde vi inomhus. Detta beslut togs av den Sydkoreanska staten och gällde alla som var med på lägret. Beslutet hade inget att göra med de tidigare utmaningarna på lägerområdet utan det var en försiktighetsåtgärd inför stundande tyfon.
Nu fortsätter utvärderingen av jamboreen. Alla i den svenska kontingenten kommer få en enkät som ligger till grund för vår analys av deras upplevelse. Vi kommer fortsätta dialogen med Sydkorea, WOSM och andra relevanta aktörer. För oss är det viktigt att vi är med och bidrar till att scoutrörelsen tar med sig erfarenheterna från årets jamboree för att undvika att detta upprepas. Vi, som många av er, har mycket att säga om detta. Vi är en världsunik rörelse med en fenomenal förmåga att engagera, skapa möjligheter för unga och utveckla världen tillsammans. Det ska vi fortsätta vara.
Avslutningsvis vill vi rikta ett speciellt tack till det Sydkoreanska folket. Den värme och gästfrihet som vi möttes av när lägret med mycket kort varsel omlokaliserades sticker ut i vår upplevelse. Vi tar också med oss alla de fantastiska upplevelser vi haft under vår kontingentresa i landet. Där har vi sett spännande städer, vacker natur och mött ett land präglat av stor generositet, nyfikenhet och ett varmt värdskap. Vi är övertygade om att lägrets utmaningar snabbt bleknar bort hos de allra flesta av våra deltagare i ljuset av alla de andra bra upplevelser som vi fick under jamboreen och under vår kontingentresa.
Sydkorea, vi hoppas verkligen att vi får återvända. Men nu tar vi sats mot Polen 2027.
