Scouten Daria flydde kriget i Ukraina

Text: Maria Widehed Foto: Emil Malmborg

Daria Nahorna har sjunkit ner i en gammal fåtölj. Runt halsen har hon en ukrainsk scouthalsduk, stadigt knuten med en vänskapsknop. På fötterna har hon tjocka strumpor. De gamla knarrande trägolven är kalla här på Aggarpsgården. När vi möts i den rödmålade stugan, som ligger i de skånska skogarna, har Daria bara varit i Sverige i tre veckor. Det är den andra helgen i april. Med hjälp av Helsingborgs scoutkår har hon ordnat ett läger för unga som just kommit hit från Ukraina.

Från fåtöljen visar Daria filmer på sin mobiltelefon. Vi ser en sångstund vid ett lägerbål och en varm sommardag när hon och hennes scoutvänner hoppar studsmatta. Sedan bilder från klättring i branta berg, en tur med kanot, en kurs i självförsvar och massor av glada gruppbilder. Darias mungipor går nästan upp till öronen när hon berättar om scoutingen i sitt hemland Ukraina. Bara några veckor tidigare satt hon och hennes scoutvänner och planerade för vårens aktiviteter. Men så kom kriget.

Daria är 22 år och blev scout för bara några år sedan. Hennes vän hade sett på Facebook att det skulle vara en prova på-kurs i scouting. Daria hängde på. Och fastnade.

– Jag hade inga förväntningar, men valde att gå med i Scouterna efter att ha mött det häftiga nätverket av tjejer. Scouting var vad jag hade letat efter hela livet. Jag kände mig hemma väldigt fort, säger Daria.

Hon berättar att scouting i Ukraina handlar mycket om att lära sig värna naturen, vara del av en patrull, åka på läger och ägna sig åt friluftsaktiviteter som att paddla kajak eller vandra. Men där hon går på Scouterna (i organisationen Association of Ukrainian Guides) handlar det också mycket om att lyfta fram kvinnorna. Man vill till exempel göra det lättare för dem att bli ledare och ha ett rikt socialt liv.

– Scouterna vill skapa en miljö där kvinnor känner sig trygga, kan dela fritidsintressen och stötta varandra, berättar hon.

Den 22 februari, två dagar före kriget bröt ut i Ukraina, hade Daria och hennes scoutvänner ett digitalt möte om vårens planer. De pratade om sommarens läger och vandringar och ville träffas en marskväll för att sjunga sånger tillsammans.

– Vi har ju inte setts så mycket under pandemin. Vi såg fram emot det här året när vi trodde att vi skulle få träffas mycket, säger Daria.

Så blev det inte, i stället är de nu alla utspridda på grund av kriget. Några är kvar i de västra delarna av Ukraina, men de flesta har tvingats lämna landet helt. Flera av Darias scoutvänner har fått hjälp med tillfälligt boende via scoutorganisationer i olika länder.

– Vi hörs hela tiden via sms. Alla är i säkerhet i dag. Flera har fått hjälp med boende och kontakter av Scouterna i Polen, Schweiz och Österrike. Det är väldigt fint att Scouterna kan ha den här funktionen, säger Daria.

Innan den ryska militären kom bodde hon med sin familj i staden Tjernihiv, norr om Kiev i Ukraina. De mötte kriget tidigt, men blev trots det kvar i staden i tre veckor efter att kriget startat.

– Vi stannade kvar eftersom vi trodde att kriget snart skulle vara över. Vi försökte hålla oss lugna, följa rekommendationerna och stanna hemma, berättar Daria och fortsätter:

– Kvällen då kriget startade såg vi till att förbereda oss så att vi hade mat och vatten hemma. Vi kunde fortsätta att gå till matbutiken, men det var hela tiden explosioner i vår närhet. Och hyllorna i butikerna var halvtomma.

Huset som Darias grannar bodde i brändes ner till grunden. De sista veckorna i Ukraina tvingades Daria och hennes familj flytta ner i sin källare.

– När du gömmer dig från explosioner så inser du hur orättvis världen kan vara. Man är rädd och man är arg. Att jag gömde mig med min familj gav tröst. Känslan av att jag inte var ensam var viktig.

Men till slut gick det inte att stanna i källaren heller. De hade varken el, gas eller vatten och kunde inte längre laga mat. Samtidigt var explosionerna nära.

– Det var väldigt farligt att stanna kvar. Så vi valde att slänga oss i bilen och köra iväg. På vinst eller förlust. Jag hann bara slänga ner lite kläder i en stor kasse, berättar Daria.

Hon hade velat ta med sina krukväxter, foton och sina böcker. Hon hade velat packa ner sin scoutryggsäck med sin grillpinne som går att fälla ut som ett teleskop. Och hennes tubhalsduk, buff, som hon alltid har runt huvudet på hajk. Men det fanns inte tid. Tillsammans med sin mamma körde hon i stället så fort hon kunde genom Ukraina. Medan Darias bror, pappa och äldre släktingar blev kvar. Daria och hennes mamma bestämde sig för att köra till Sverige, där familjen har goda vänner. Hon berättar hur flykten ut ur Ukraina med bil tog flera timmar på grund av alla vägblockader och omvägar de tvingades att ta runt staden Kiev.

– Men efter två dagar nådde vi till slut den norra delen av Polen. Därifrån kunde vi ta färjan till Karlskrona i Sverige. Sen tog vi tåg till Malmö. Det var en lång resa, minns Daria.

På spisen inne på Aggarpsgården puttrar potatis, morötter, lök, korv och spaghetti i en stor kastrull. 17-årige Artem håller koll på dagens lunch som blir en ukrainsk soppa. När maten en stund senare är framdukad sätter ungdomarna sig tysta och tittar ut genom fönstret.

– Vilken fridfull skog, säger Marianna.

Sorgen och oron är närvarande den här helgen, men ungdomarna får också chansen att glömma. De går på hajk, grillar marshmallows i den öppna spisen och hugger ved. Efter lunch lär Daria dem en lek. De ska skriva en så lång berättelse som möjligt, där alla ord börjar på samma bokstav. Snabbt bryts tystnaden mot hejdlösa skratt. Daria ler.

– Jag tänker mycket på alla trasiga liv och hus. Att jag inte längre får komma hem, att jag inte ens vet var hemma är, säger hon.

Hon sitter tyst en stund innan hon fortsätter:

– Den stora känslan inom mig är så klart hat. Men det är omöjligt att ta sig vidare i livet med hat och ledsamhet. Man måste fortsätta trots allt som är svårt. Och det blir lite lättare med en scouthelg som ger mig så mycket energi.

Till hjälp inför lägret har hon haft eldsjälen Dimitrij Aleshkov, som är vice ordförande i Helsingborgs scoutkår och själv kom till Sverige från Ukraina för lite mer än tjugo år sedan. När Daria tog kontakt var det självklart att hjälpa till.

– Det här är viktigt. Om kämpar som Daria tappar sitt hopp så förlorar vi dem. Då kan hat gro. Scouterna är kanske inte ett nytt hem, men det är något som hjälper en att känna hopp inför framtiden, säger han.

ÅLDER: 22 år.

FAMILJ: Mamma, pappa och bror.

BOR: Med sin mamma hos en familj i Malmö (tillfälligt).

KOMMER FRÅN: Tjernihiv i Ukraina. Ukraina är Europas näst största land till ytan (efter Ryssland). Här bor över 40 miljoner människor, alltså ungefär fyra gånger fler än i Sverige.

YRKE: Utbildad mjukvaruingenjör. Vill fortsätta studera i Sverige och en dag jobba med industriell programmering.

GÖR PÅ FRITIDEN: Tycker om växter, trädgård, läsa, yoga, springa, cykla, paddla kajak, vandra.

I Ukraina finns det två scoutorganisationer som är med i Scouternas världsorganisationer WAGGGS och WOSM. De heter Association of Ukrainian Guides och National Organization of the Scouts of Ukraine. Tillsammans har de cirka 2 600 medlemmar. Association of Ukrainian Guides, som Daria är med i, startades 1996 och har drygt 1 000 medlemmar.