”Scouterna ser människors styrkor”

Det är högsommar när vi hörs på telefon. Linda har just flyttat till Stockholm från Lund, där hon har läst ämnet kriminologi. Nu sitter hon vid ett stort skrivbord med solen lysande utanför fönstren. Hon berättar att hon sommarjobbar med att möta ungdomar som hamnat i kriminalitet. Hon ska försöka stötta dem. Det är svårt, men viktigt.

– Jag valde nog det här för att jag är så engagerad i barn och unga. Jag tror att de behöver stöd, vägledning och trygga vuxna.

Du blev scout som sjuåring. Varför?

– Jag är uppvuxen i Biskopsgården i Göteborg. Mamma ville att jag skulle ha något meningsfullt att göra, där jag fick växa. Hon fick min storasyster att börja i Scouterna, sen började jag. Scouterna blev grunden till hela mitt engagemang för barn och unga.

Hur var du själv som barn?

– När jag gick med i Scouterna var jag sårbar och ganska svår att hantera. Varje gång vi körde en lek sprang jag i väg. Jag ville se om någon kom efter och brydde sig.

Gjorde de det?

– Ja. Jag tror att det är därför jag fortfarande är kvar i Scouterna. Det fanns så många vuxna ledare där som orkade vara med mig. De orkade tills jag kände att jag kunde var kvar och växa till den ledare som jag är nu.

Nu får du pris för ditt ledarskap. Hur är det?

– Oerhört smickrande. Jag hoppas att det visar scouter och KFUM:are hur viktigt deras engagemang är. Det är lätt att se mig som en vuxen högutbildad ledare, och inte min resa hit. Men jag föddes inte med ledarskap, det växte fram för att jag har kunnat växa på trygga platser i Scouterna och KFUM.

Hur då?

– Jag kan se hur jag var som barn, hur jag fick en extra familj via Scouterna, som har gett mig så mycket kärlek. I skolan fanns inte samma förmåga att hantera barn som jag. En lärare kan ha hand om 30 barn, då är det svårt att se allt. Därför blev Scouterna ännu viktigare.

Du pratar om ordet ALLA. Vad det egentligen betyder. Berätta.

– I Scouterna säger man att alla får vara med. Men ordet ALLA … Många som växer upp i utsatta områden har svårt att se vilka förutsättningar de har. Och vilka möjligheter. För mig är det viktigt att de får se dem och sen själva får bestämma vad de vill göra.

Varför?

– Många val som jag har gjort i livet beror på att jag kom ur min bubbla i Biskopsgården. Scouterna är väldigt bra på att se styrkor hos människor och uppmuntra dem. Det fick mig att våga välja en annan högstadieskola och sen läsa på universitetet. De visade mig att jag hade egenskaper som var värda att ta vara på. Jag tycker att alla barn borde få vara med i Scouterna. I utsatta områden är det extra viktigt att vi fångar upp unga och erbjuder värdebaserade aktiviteter som de tycker är roliga.

ÅLDER: 25.

BOR: I Stockholm. Uppvuxen i Göteborg.

GÖR: Vice ordförande i ungdomsorganisationen KFUM Sverige, engagerad i Hvitfeldts scoutkår.

AKTUELL MED: Fick priset Kompassrosen i våras för sitt ledarskap inom bland annat Scouterna och KFUM Sverige. Priset delas ut av Konungens stiftelse ungt ledarskap.

Motiveringen var: ”med ett värdebaserat ledarskap baserat på mod och inkludering har (hon) utvecklat etablerade institutioner och visat på kraften som finns i att arbeta tillsammans.”

*Bästa knepet för att somna i tält?

Att alltid gå på toa innan man lägger sig. Man blir så väldigt kall av att vara kissnödig i sovsäck utomhus.

*Bästa scoutmötet ute i november?

Att göra varm choklad eller te och ha tända facklor. Det är lika bra att maximera mysfaktorn för att kompensera mot rugget.

*Bästa pysslet för mötet?

Jag är så fruktansvärt dålig på pyssel, så jag håller mig till att träna på knopar.

Hur kan pålsteken vara så lätt att glömma bort?

*Bästa scoutgodiset?

Hajkbanan, alltid!

*Skrattade riktigt mycket senast:

På KFUM-läger på Sparreviken nyligen. ”Jag träffade andra ledare, det var kul som vanligt.”

*Favoriträtt:                                                                                              

”Spagetti bolognese som har kokat riktigt länge. Alltså inte pastan då” (skrattar)